När fossila drivmedel fasas ut, måste det finnas tillräckligt bra drivmedel baserade på, som det heter, förnybara råvaror. Ett biobaserat traktorbränsle ska fungera bra i dieselmotorn, vara energieffektivt, ha attraktivt pris och samtidigt ge lägre miljöbelastning än fossila bränslen. HVO-bränslet ser ut att uppfylla önskemålen.
HVO står för Hydrerad Vegetabilisk Olja (Hydrogenated Vegetable Oil). Namnet till trots kan det också baseras på animaliska fetter, till exempel slakteriavfall. Fettråvaran processas med vätgas under inverkan av en katalysator. Resultatet blir ett drivmedel för dieselmotorer som kan användas i stället för dieselolja eller blandas in i dieselolja. Kvalitetskrav anges i europeiska och amerikanska standarder. Produkten ska kemiskt sett vara identisk med fossil diesel. Vid användning i dieselmotorer krävs dock ett godkännande från motor- eller traktortillverkarna för att garantierna ska gälla. Efter omfattande tester av bl.a. Volvo och Scania har dessa tillverkare godkänt användning av HVO i deras lastbilsmotorer. Volvo CE lastmaskiner är godkända och nyligen lämnade Valtra ett OK för sina Agco Powerdiesel-motorer.
HVO som ett alternativ till RME ser ut att ha vissa fördelar. Det har ett högt cetantal (tändvillighet), vilket är en fördel motortekniskt med mindre knackningstendenser och renare förbränning än RME. Energiinnehållet är i princip likvärdigt med fossildiesel. HVO är lagringsstabilt och medför inte problem med vatten, korrosivitet eller bakterietillväxt.
Ekonomiskt så hävdar sig HVO väl i nuläget. Prisbilden ligger normalt mellan 10 -30 öre högre per liter än för dieselolja Mk1. Frågan är om HVO kan förbli konkurrenskraftigt om tillgången på råvara minskar. Animaliska fetter är en biprodukt med begränsad tillgång. När efterfrågan ökar måste mer vegetabiliska oljor användas och det kan komma att påverka prisutvecklingen. HVO ger dock en stor konkurrensfördel vid upphandling av maskintjänster där biobränsle prioriteras.
Text: Christer Johansson
